Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är så spännande att logga in här på bloggen och se hur det är kanske 3-6 personer som är inne och hoppas att jag ska ha skrivit något nytt, eller kanske läser något gammalt, eller kanske visar för någon annan hur mycket jag stör er, eller vad som helst. Vet ju inte vilka ni är men det är fint att ni kollar och förlåt för att ni alltid får vänta så länge.

 

-----

 

Det här med sommarlov, det känns så långt bort. Sommaren känns så avlägsen och jag bara väntar på att den ska komma att den ska hända. Men det gör den inte, trots att vi står mitt i alltihop. Det har gått en månad på mitt sommarlov och mer än halva 2013 har passerat men ändå står jag kvar här och väntar. Lite som att inte gå på det tåg som man egentligen skulle ta och nu står och väntar fullt övertygad om att rätt tåg snart ska komma. Det gör ju dessvärre inte det. Jag kommer att vänta mig igenom hela sommaren och tillslut står vi där i en ny cirkel. Nya tider, nya lektoner, nya lärare, nytt läsår, nya ettor.. skolan.

 

Varför gör jag så? På ett sätt känns allt så jävla meningslöst men det är ju det enda vi har. Jag kan lixom inte välja något annat. DOCK är jag 18 nu vilket har öppnat upp för en del nya möjligheter. Jag har skolan kvar, sen kommer jag att ta sats och hoppa så långt därifrån som jag bara kan.