Jag kan börja med att säga att jag kom hem från Irland för några dagar sen. Det var en rolig resa och det hände massa sjuka grejer. Vi åkte dit ett gäng för att delta i NAFCo (North Atlantic Fiddle Convention) där vi spelade fiol dagarna i ända tillsammans med ungdomar från Irland, Skottland, NewFoundland, Shetlandsöarna och allt vad det var. Det var roligt och jäkligt tröttsamt!

----

Och när vi talar om tröttsamt så skulle ni varit med på min hemresa. Jag skulle inte åka samtidigt som mina kompisar utan åka själv på måndag förmiddag. jag åker in till flygplatsen i Dublin, allt går som det ska och jag sitter o väntar vid min gate. Plötsligt går tiden lite för långt utan att vi har fått gå på planet och dom ropar ut att planet är sent. Aja tänker jag, det gör inte så mycket, bara det inte blir mer försenat så att jag missar mitt tåg i Köpenhamn. Så dröjer det kanske 20 minuter till och så hör jag i högtalarna: "Attention passengers to Flight SK538 to Copenhagen, gate 107, Yor flight has been cancelled." V A D I H E L V E T E ! ?

försöker att inte gripas av panik vilket är ganska svårt när all info man får ges på en engelska med irländsk brytning och är näst intill omöjlig att förstå, samtidigt som min telefon får nån black out och vägrar att skicka mina sms eller ringa samtal.

Jag löser situationen genom att följa efter alla andra och inser att vi måste hämta ut vårat bagage för att sedan boka om våra biljetter till närmast möjliga resa. Jag hamnar såklart nästan sist i ombokningskön och börjar inse att det aldrig kommer att gå. Jag tar lite mod till mig och ringer till SAS. Pratar med en kille där och förklarar att mitt flyg har blivit inställt och jag måste ha hjälp med ombokning. Han säger att alla biljetter är slutsålda och jag får åka kvällen därpå. Jag klarar inte riktigt detta och får panikbryt på honom. Börjar nästan gråta och säger att jag är 17 och inte har någonstans att ta vägen och att jag vill hem osv (haha). Han ber mig vänta och efter 5 minuter på en tyst telefonlinje kommer han tillbaka och säger att han kan boka in mig på ett flyg till Tyskland samma kväll och att jag därifrån får åka med ett annat flyg till Köpenhamn. ..Ja vafan lixom. Vad som helst säger jag och så är det bokat.

--

Jag tar mig till tyskland utan bekymmer men väl där är vi sena och köpenhamnsflyget står och väntar. Frankfurt är en stor flygplats, oh ja och jag hamnar i sällskap med en tant som har ryggproblem och inte kan springa. Dessutom måste vi igenom säkerhetskontrollen igen och i all hast glömmer jag att ta ut min vattenflaska. Dessutom tjuter det som fan och de måste visitera hela mig. Allt lixom strular och till sist kan jag äntligen få ta mina grejer efter att ha skrikit på säkerhetspersonalen att jag har bråttom och att dom ska sluta sega. Jag och tanten skyndar oss så gott vi kan, jag hyperventilerar, panikpratar och frågar tanten säkert 40 gånger om hon är okej. Kan inte lämna henne där. Vid gaterna springer jag i förväg och får dom att vänta in tanten och mig. "WAAAIT WAAIT THERE'S ONE MORE!! WAIT!" skriker jag och vi hinner banne mig med det jäkla flyget. På planet hamnar jag självklart bredvid ett gäng killar i typ 20-årsåldern. Jag är helt genomsvettig och äcklig och trött och det enda jag får ur mig när jag hittat min plats bredvid dom är "Herre Gud!" Då skrattar dom och jahaja Svenskar var dom tydligen också. Haha jävla resa.

---

Nu väntar jag på jennu och äter kanelknäcke o dricker té. härlig sommar detta.