where nobody speaks

Publicerad 2012-10-03 10:01:57 i

Ännu en gång sitter jag på bussen mot skolan och känner för att skriva lite. Lyssnar på two door cinema club och väntar. När man sitter på bussen påväg till Göteborg så känns det nästan som om man reste i något ingenting. Något stadie som inte går att leva i riktigt. Det är skog och det är motorväg. Så långa sträckor och vem har någonsin gått här tänker jag. Man isolerar sig från liv ett tag. De andra som sitter på bussen har också musik i öronen eller jobbar kanske. Man väntar. Är påväg till annat liv. Tänk att man kan blanda så haha det är ganska knäppt. Man blir trött på ett ställe och då åker man till ett annat. Ja, det går ju att sitta och filosofera hur länge som helst men det jag ville säga var väl mest att jag sitter här igen mellan mina båda vardagsliv och väntar. man lever lixom inte på bussen. man väntar.



Kommentarer (0)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Nirionh

Vissa säger sig känna mig, andra frågar vem jag är. Jag vet inte vilken av de två kategorierna jag tillhör men genom att skriva ner allt viktigt och oviktigt hoppas jag att jag ska lista ut det förr eller senare. Välkommen till min blogg.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela